Medias inverkan på svenska språket

En artikel jag skrev i ettan tror jag, krönika angående på vilket sätt media påverkar hur vårat språk ser ut i dagens samhälle.

Medias inverkan på svenska språket

En människa som säger att han aldrig har påverkats av media är en fulländad mytoman. För att detta påstående ska stämma finns det ju naturligtvis en del förutsättningar. Personen får exempelvis inte ha spenderat hela sitt liv i en regnskog eller i en isoleringscell. Fast då faller ju hela resonemanget i att den personen inte kan ha något vidare vidgat ordförråd, opåverkat ja, men inte särskilt vidgat. Nu är ju frågan då huruvida detta är relevant i resonemanget: ”har media någon inverkan på svenska språket eller inte”. Det är ju helt naturligt att någon som har spenderat sitt liv framför TV: n med en chipspåse pratar ett bra mycket obegripligare språk än någon som har hängett sitt liv åt att svinga sig i lianer.

Många jag har diskuterat detta med påstår att deras språk inte alls påverkas av media, att dom inte påverkas av media på något plan. Kan det verkligen stämma? Människan fungerar ju trots allt som en stor anslagstavla, saker vi ser och hör sätter sej därpå med en söt liten nål. När det finns tillräckligt många notislappar med samma innehåll så börjar vi agera som lapparna säger.Men bara för att alla ska förstå, för det handlar ju ändå om språk, om du hör eller ser samma sak tillräckligt många gånger så tar du efter det. Även om det bara är för att göra narr av tönten som tror han ska bli cool om han använder sig av senaste modeordet.

Det som är sagt här bygger mestadels på media i benämningen radio och TV eftersom jag anser att det är från dessa medior som språket påverkar mest på det personliga planet. Där kan man lätt titta på förebildsmetoden. Tänk: ”En tjej bestämmer sig för att göra sin röst hörd. Hon söker därför till en dokusåpa för det är ju ett lätt sätt att synas och höras på. Det sitter sedan folk och lyssnar på allt hon säger. Den här tjejen kan då praktiskt taget hitta på ett nytt ord, använda det tillräckligt ofta och vara alldeles säker på att det snart kommer vara några tusen personer som har uppdaterat sitt ordförråd med just detta ord som hon kom på för att hon inte kunde komma ihåg vad sjutton gympadojor kallades för”. Detta är ett utmärkt exempel på hur språket lätt kan förändras på individnivå. Sen kommer naturligtvis 92% av användarna förneka att de fick ordet från den lite smått virriga tjejen på TV, men det är så vi fungerar.

På lång sikt kan man ju se att detta ord, som tjejen på TV hittade på, mycket väl skulle kunna hamna i ordlistan. Bara det används så där en 20 gånger om dagen av ett visst antal procent av Sveriges befolkning tillräckligt länge så hittar vi nog ordet under K eller B. Tänk bara på den lilla pojken som för några år sedan fick in ordet ”ficklare” i svenska akademiens ordbok. Ordet ficklare skulle då vara ”barnordet” för ficklampa. Även om jag personligen tycker det låter som något som skulle höra hemma på Hogwarts tillsammans med ”Pojken som överlevde”.

Media har också stor betydelse i vad gäller att lära folket nya ord. Ord som används flitigt inom exempelvis politiken har många människor kommit i kontakt med genom just medior, åtminstone på senare tider. För det är ju utan tvekan ett av de lättaste sätten att komma i kontakt med nya ord, förutsättbart att man inte är en av dom där nördarna i amerikanska tonårsfilmer med tjockglasade brillor och slipover som ständigt bär omkring på största möjliga uppslagsverk.

Sverige kanske aldrig kommer att bli Kina, och tur det, med alla sina ord. Men saken är den att nya ord accepteras mycket lättare idag än för 50 år sedan, hade det verkligen varit så om media inte haft något att säga till om?

Moa Hasselgren, Mars 2006 - Svenska & Grafisk Kommunikation