Svenska B - Personporträtt av bokkaraktär.

(Uppgiften var att läsa en klassiker i bokpar, alltså två och två. Jag och en kille i min klass hade boken "Gösta Berlings Saga", sedan skulle vi låtsas att vi intervjuade varsin person ur boken, den manliga och den kvinnliga huvudrollen, och utefter intervjun skulle vi skriva ett personporträtt på den personen.)

”Margareta Celsing är död”…

Det är det första Margareta säger när jag, på en gård i Värmland, frågar henne om vad som egentligen hände med Margareta Celsing.
– Margareta Celsing är död och kvar lever enbart Margareta Samzelius. Så det är Margareta Samzelius, Majorskan, som sitter där mitt emot mig. Innan Margareta gifte sig var hon en annan person, en flicka som hon numera dödförklarat. Hon verkar uppriktigt sorgsen när hon berättar om hur äktenskapet gjort henne barsk och hård. Tvingat henne att bli någon annan än sitt forna jag. Margareta Celsing var en vacker flicka, bland de vackraste på sin tid. Margareta Samzelius är ingen skönhet. Hon inger respekt och hon har makt men skönheten har gått förlorad.

– ” – Tusan djävlar! Sade hon och småskrattade för sig själv. Det är mer än sant, det jag säger, än jag själv märker. Tror han inte, Gösta Berling, att de flesta i denna värld är döda eller halvdöda? Tror han jag lever? Å nej då! Å nej då!” Margareta Samzelius plockade nämligen upp tiggare och andra karlar som inte kunde få sitt liv på rätt ända. För längesedan hittade hon Gösta Berling som var redo att ta livet av sig vilken stund som helst. Med sin berättelse om sig själv, sitt öde, om den forna Margareta Celsing övertygade hon honom att döden var den feges väg ut. Gösta Berling kom sedan att bli en av de 13 kavaljererna i hennes flygel.

– ”- Vet du hurudan Margareta Celsing va? Hon var smärt och späd och försagd och oskyldig, Gösta Berling. Hon var en sådan, på vilkens grav änglarna gråter.” När Margareta pratar om sitt gamla jag märks det tydligt att hon sörjer det förgångna. Trots detta är hon väldigt bestämd på punkten att hon levt fullt nöjd med sitt liv. Sittandes med denna bestämda kvinna med alla sina kraftuttryck är det svårt att se henne en ung vacker kvinna full av oskuld.

Jag frågar Margareta om det fanns några speciella vändpunkter hennes liv och jag får svaret att det finns framförallt 2 saker som har format henne som person. Den första händelsen var hennes giftermål. Giftermålet som dödade Margareta Celsing. Den andra vändpunkten i hennes livs berättar hon är när hennes man och kavaljererna förvisade henne från sitt hem på Ekeby bruk. Hon berättar att folk trott henne som häxa, hon som alltid velat alla väl, och på så vis tvingat henne till ett liv efter vägens kant där hon livnärde sig på tiggeri.
Majorskan var en bestämd men rättvis husmor på Ekeby bruk. Hon var generös med fester och tillställningar och kavaljererna borde ha visat tacksamhet för att hon gav dem tak över huvudet.


Margareta var försvunnen från bruket i ett års tid, en tid som förändrade henne mycket. Hon led visst gjorde hon men hon märkte ändå av att hon hade vänner i världen. När jag undrar varför dessa vänner inte hjälpte henne förklarar hon för mig att man inte kunde göra vad som helst. Hon berättar att när hon nu i efterhand förstår sig på deras handlingar bättre men inte deras tankesätt. Hon förstår inte hur de kunnat tro att hon var i förband med djävulen.

Efter en lång pratstund med Margareta visar det sig att Margareta Celsing nog inte vad död för evigt i alla fall. Det sägs nämligen att när Margareta återvände till Ekeby så hördes de äldre som sett henne ung viska: ”- Det är inte Majorskan på Ekeby, det är Margareta Celsing, som kommer tillbaka.” Och även om det var Margareta Celsing som lika glad trots sin svåra sjukdom återvände till Ekeby



När jag sitter här och skriver och tänker på intervjun med Margareta flödar tankarna genom mitt huvud. Hur var hon egentligen som person? Mitt intryck såhär i efterhand är att Margareta Celsing aldrig var död. Hon var bara förtryckt av den barska Margareta Samzelius. Äktenskapet gjorde henne till en respektingivande varelse. Ond men god. Snäll men elak. Det är inte lätt att här försöka sätta en etikett på henne, hon var så mycket. Det var många frågor obesvarade när Margareta mötte döden. Man undrar; var hon en häxa, var hon i förbund med djävulen? Vi får aldrig veta, aldrig veta om den vackra oskuldfulla Margareta Celsing kunde bli så förstörd att hon faktiskt skrev kontrakt med Sintram som sprang djävulens ärenden. Om hennes maktlystnad hade blivit så stor att hon var villig att offra en människas liv, en människa som respekterade och höll av henne. En kavaljer dog varje år men vi får inte på riktigt veta om det var slump eller trolldom. Vems ord ska man lita på? Var det Sintram eller Majorskan som talade sanning? Ingen kan svara på detta. Sintram är död, Margareta är död. Det är upp till var och en att välja vilken bild de vill ha av Margareta. Var hon innerst inne den blida Margareta Celsing eller den barska Majorskan med de fula orden. En blyg och vacker flicka eller en stor dam som sa vad hon ville och inte censurerade sig själv.
Personligen tror jag att hon var förvirrad. Folk var inställda på att hon skulle vara på ett sätt och därför betedde hon sig som förväntat. Jag tror som sagt inte att Margareta Celsing var död. Jag tror inte hon dog dagen före Margareta låg på sin dödsbädd och helt uppenbart gjorde något i ren ondska. Hon skänkte Gösta Berling Ekeby enbart för att hämnas på honom. I sekunden hon gjorde det dog den forna mjukheten i henne.


Moa Hasselgren - Svenska B - 2006.12.18

Vad gör dokusåporna med oss? - analys av dokusåpor - mediekommunikation

”STOREBROR SER DEJ”

”BLI IDOL 2006”

”HAR DU VAD SOM KRÄVS FÖR ATT KLARA LIVET PÅ EN ÖDE Ö”


Bakgrund BB

Big Brother är en så kallad dokusåpa som har visats på kanal 5 i ett antal år nu och är ett etablerat program i TV-världen. Programmet går ut på att ett antal deltagare stängs in i ett hus som är dygnet runt kameraövervakat. De första säsongerna var det bara svenskar i programmet som sändes i Sverige men nu finns det ett samarbete med Norge och därför är det svenskar och norrmän som bor under samma tak.


Bakgrund För Beskriven Scen

Deltagarna är uppdelade i två lag. Lagen tävlar mot varandra och det ena laget vinner. Det vinnande laget får lov att utse en bestraffning som förlorarna sen ska genomföra och deras val är att låta deltagarna i det förlorande laget gå med blöja och napp för resten av dagen.


Denotativ Beskrivning

Kameran visar en bild av en blond tjej som sitter i en säng. Hon har ett täcke virat runt midjan och benen. Tjejen gör inget märkbart. Kamerna visar en kille som kommer in i rummet tjejen sitter i. Killen bär på två vita tygstycken. Han räcker det ena tygstycket till tjejen. Hon tar emot det. Hon reser sej upp i sängen, vinglande. Kameran visar nu en helbild av en blond tjej med urringat linne och gröna hotpants som står i en säng och vinglande försöker knyta på sej tygstycket runt höfterna och mellan benen. Hon skrattar.


Konnotativ Analys

Har man sett föregående scen i programmet får man en känsla av nonchalans och ovilja när man ser tjejen sitta i sängen eftersom i stort sett alla andra i huset rusat ut när dom får veta att det är dags för bestraffning. Har man inte gjort detta känns det som om hon är en aning utstött. Hon sitter ensam i en säng inlindad i ett täcke och ser varken glad eller ledsen ut, möjligen en aning nedstämd. Killen som kommer in i rummet verkar skratta, men inte ett skratt av ren och skär glädje mer ett, hmm detta var väl kul då – skratt. Tjejen ser, när hon tar emot tygstycket, skräckslaget road ut. Det faktum att hon sedan väljer att ställa sig upp i sängen där det är mjukt och svårt att hålla balansen visar också på att hon inte tar seriöst på detta och det är väldigt hög ”Big Brother standard” på detta beteende. Att hon sedan vinglande och fnissande försöker knyta på sej det här tygstycken som ska vara en blöja höjer bara känslan av att man inte ska ta den här tjejen på allvar.


Åsikter

Personligen tycker jag att bestraffningen är förnedrande, visst hela programmet är det egentligen och deltagarna har en valfrihet men ändå. Dom tvingar vuxna människor att gå omkring i blöjor för sitt eget nöjes skull. Jag skulle beskriva detta som en typ av mobbning. Sen att dom väljer att visa just en tjej i underkläder ta på sej den här blöjan känns så himla typiskt.
Det är som om producenterna vill att tittarna ska mobba den här tjejen för att hon stått i en säng iförd trosor när hon kommer ut ur huset. Eller vet dom att det är sånt som vi vill se? Eller att det är sånt som tidningarna vill skriva om? Varför inte bara visa en av killarna sätta på sej blöjan ovanpå byxorna? Nej, för det hade inte blivit lika intressant, inget att prata om.
Sen finns ju frågan: Varför ställde hon sig åtminstone inte på golvet? Nej för då hade hon inte fått lika mycket uppmärksamhet, och om hon hade blivit nominerad till utröstningen och inte gjort något som gav uppmärksamhet hos tittarna, då skulle hennes chanser att få lämna vara betydligt större.

___________________________________________________________________________


För knappt tio år sedan var dokusåpor något nytt för svenska folket. Något nytt som förde med sej mycket skeptiska tankar. Skriverierna var många, inte minst om SVT: s storsatsning Robinson. Det skrevs spalt efter spalt med negativiteter om programmet. SVT blev totalsågade och svenska folket bildade sej en uppfattning innan programmet ens haft premiär.
Det fanns inte mycket positivt att läsa om programmet till en början. Sen tog det en helvändning. Det blev succé. Tittarsiffrorna höjdes och pressen la ner sin ”inte skriva något som helst positivt om programmet” attityd. Robinson var helt okey/bra familjeunderhållning/tidsfördriv till det köptes av TV 3. Kvalitén försämrades märkvärt och programmet blev mer kontroversiellt.

Om man nu tittar på skriverierna då, för tio år sen, och sedan bläddrar fram till idag, ser man stora skillnader. En av dagens största och mest framgångsrika dokusåpor är Big Brother, ett program med mycket sex, mycket intriger och en del fyllor. Och allt vi kan läsa om programmet i dagens läge är någon kort, inte allt för upprörande artikel om att rekordet på hur lång tid det skulle ta innan någon hade sex i huset nu var slaget.

Bara i detta syns ett tydligt svar på frågan ”Hur kan dokusåpor tänkas påverka tittarna och samhället i ett långt perspektiv?”
Tv-tittarna och pressen i sej har blivit mer härdade. Det är inte längre någon stor katastrof om någon har sex framför kameran eller bara en sån enkel grej som förolämpar en annan deltagare. Saker som dessa blev för knappt ett decennium sen bortklippta. Robinson blev trackat för att dom visade mobbning. Då slutade dom med det. Detta är vardagsmat i Tv-rutan idag.

Pressen fokuserar idag mycket mer på vad enstaka individer gör och inte vad som händer i hela programmen eller själva upplägget. Förmodligen är det för att när man tittar på programmet så tycker man om vissa personer, andra avskyr man. På så sätt blir det till någon typ av allmänintresse i om BB-Muffes flickvän utanför huset skulle dumpa honom eller inte. Eller som just nu kan vi alla läsa om ”BB-Jessicas mörka hemlighet” i aftonbladets bilaga Klick.
– Det är deltagarna som gör programmet. Det är dom vi bryr oss om, dom vi tittar på. Åker din favoritdeltagare ut slutar du titta på programmet, säger en trogen Big Brother tittare som kallar sej Fridge.

Ja det är ett konstigt namn, och ja det är en 19årig kille som jag har pratat med över Internet. Han är nämligen väldigt aktiv i forum på Internet där Big Brother kommer på tal, och det är många som fått ta del av hans åsikter. Men en sak är uppenbar, det är deltagarna i programmet som diskuteras mest inte själva konceptet. Inlägg och uttalanden i stil med :

” linn e den jobbiga,äckliga norskan som tror hon e snygg o ställer sig in hos alla,som har slampiga kläder o äckliga silikonbröst..”

” Idag när jag var å shoppade, sprang Angelica rätt in i mig me sina sillisar.. nu blev ni allt avundsjuka va :)
oj..förlåt, sa hon.
jag störde mig alltid på att hon e så jävla ful.
men jag måste erkänna att i verkligheten så va hon inte så groteskt ful som jag har tyckt..å så va hon pytteliten..värsta minimänniskan..å så såg hon ut som en fjortis..har för mig hon klagat på jessica..men själv såg hon ut att va mkt mer fjortis.”

” Vänta nu. det finns två norskor right? en är lite fetare än den andra och den andra har hållt på¨med han svensken? hon brunetten är fin tycker jag. vänta ska kolla hemsidan o se va hon heter.”

Jag försökte i ett forum dra igång en vettig diskussion med just hur dokusåpor påverkar oss som huvudfråga, dels på grund av den här uppgiften, dels på grund av väckt intresse. Jag har under 3 veckor fått ett någorlunda vettigt svar på detta som löd:

” Kan bara tala för mig själv och säga att jag blev mer irriterad på tv. De gör billiga skräpprogram. Värst var det väl för 5-6 år sedan, när varje kanal (bortsett från SVT) hade 5-6 dokusåpor. Inte sällan visades alla samma dag.

Det gjorde att jag tittade på färre antal program, och mitt tv-tittande gick väl ner.

Samtidigt var det kanske en naturlig övergång från talkshow-eran. Den var å andra sidan kul. Jenny Jones efter skolan varje dag, som man kunde sitta och skrika av sig åt. Då mådde man bra.
Men över lag tror jag inte folk tar åt sig speciellt mycket. Dokupersoner idag är så stereotypa. Jämför det med t ex första Robinson som var mer blandat (har jag för mig, minns inte så mycket av det).”

Personligen tycker jag att detta säger ganska mycket om vad det är folk faktiskt intresserar sej för när det gäller dokusåpor.

Angående cirkel- och katharsiseffekterna tror jag att många inte tar programmen på så stort allvar att dom skulle ta efter det så mycket. Inte deltagarnas beteende i sej. Jag kan förstå om små barn leker Robinson. Härmar tävlingar och liknande och visst jag tror att det finns en risk att även ungdomar tar efter Big Brother beteende när det gäller tävlingsmomenten, om inte annat i ett mindre nyktert tillstånd. Men jag tror att det beror mycket på vilken typ av människa man är och att självkänsla spelar in. Om man har dåligt självförtroende och nu tycker att BB-medlemmarna är coola finns det alltid en risk att man tar efter dom för att själv bli uppskattad. Det handlar om verklighetssyn.

För att sammanfatta detta tycker jag ändå att just Big Brother och Robinson är harmlösa och relativt snälla dokusåpor och jag tycker att det borde riktas mer kritik mot typen där man tävlar om kärlek och pengar eftersom man leker med folks känslor på ett helt annat sätt där.


Moa Hasselgren - Mediekommunikation - 2006.03.31

Ett juridiskt problem - Rättskunskap

Dödstraff bryter mot FNs föreskrivelser…


Enligt Amnesty Internationals källor avrättas det enbart i Kina årligen ca 10000 människor. Enbart 3400 av de avrättningarna offentliggjordes år 2004. Totalt avrättades utåt sett 3797 människor år 2004. Siffrorna sjunker men är det verkligen tillräckligt?

Min personliga åsikt är att dödstraff är fel. Att staten ska sänka sig till samma nivå som mördaren är enligt mig helt orimligt. För ska man straffa någon för mord genom att själv mörda. Ja då måste man ju, om nu lika ska vara lika, också döma sig själv till döden.




Varför det rätta är att avskaffa dödsstraff;


• Oskyldiga straffas med döden för brott dom aldrig begått.
”För 12 år sedan avrättades Ruben Cantu av Texas myndigheter för ett mord som han förnekade att han hade begått. Idag har personer som vittnade för 12 år sedan stigit fram och berättat att dom vittnade falskt mot då 17årige Cantu.”
Han var 17 år inte äldre än en gymnasietvåa och avrättades för något som han kanske aldrig hade gjort.


• Det kostar staten otroligt mycket pengar.
En vanlig åsikt från folk är att det är billigare att avrätta någon, men sanningen är den att det är mycket dyrare. I delstaten Florida i USA har man dödstraff, och att processa ett dödstraffall kostar hela 3,2 miljoner dollar jämfört med ynka 700 000 som det kostar att hålla någon instängd på livstid. Det blir en mellanskillnad på 2,5 miljoner dollar per fall. Pengar som kunde ha gått till bostäder, skolor eller kanske till att hjälpa ett av världens alla U-länder.


• Dödstraff bryter mot FN:s föreskrivelser.
Nära på alla världens länder är med i FN och ändå är det bara 120 länder som, antingen i lagen eller i praktiken, har avskaffat dödsstraff. Vilket innebär att resterande länder bryter mot FN:s föreskrivelser. Två av dem är artikel 3 och 5 i FN:s Allmänna Förklaring Om De Mänskliga Rättigheterna som lyder; ”Alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet” och ”Ingen människa får utsättas för tortyr, eller annan typ av omänsklig eller förnedrande behandlig eller bestraffning.”







Därför behåller man dödsstraff;


• Dödstraff är avskräckande.
Många påstår att dödsstraff skulle vara avskräckande. Men finns det några verkliga siffror på att brottsligheten faktiskt gått ner? I alla fall i långa loppet? Personligen tror jag att planerar man ett brott räknar man inte med att åka fast, och är det spontant så reflekterar man inte över det.


• Dödsstraff är billigare än fängelse.
Dödsstraff är billigare än fängelse; om man avrättar de skyldiga direkt och inte genomför några som helst rättsliga processer. Att fängelse skulle ge en större ekonomisk vinning visar argument 2 om varför dödsstraff bör avskaffas.


• Dödsstraff ger inte den skyldige en chans att upprepa sitt brott
Någon som dömts till döden och till följd av det avrättats kan inte upprepa sitt brott efter en annars avklarad fängelsetid.





Det sista är det enda argumentet om varför man ska behålla dödsstraff som ens är det minsta rationellt enligt mig. Det är helt sant att en avrättat individ inte kan begå brott igen. Men då finns ju alltid chansen att personen kan ha varit oskyldig. Ett vettigt livstidsstraff skulle förmodligen fungera lika bra som dödsstraff skulle göra i just det syftet.

Jag fortsätter ändå att säga; avskaffa dödsstraffet. Man ska inte sänka sig till mördarens nivå som Kofi Annan sa. Inför ett fängelsestraff som inte är över mångas vanliga levnadsstandard så tror jag det skulle ge mycket bättre resultat än att spendera miljontals kronor på att ta livet av någon som kanske i slutändan var oskyldig ändå.



”Dödstraffet och dess avrättning är en barbarisk handlig och därför ovärdig
en civiliserad nation.” - Guido Westerwelle


Moa Hasselgren - Rättskunskap A - 2007.01.31

Könsroller, eng C

(Skrivet mitt i natten dagen innan deadline, så jag ber om ursäkt för diverse stavfel)

Gender Roles


This analysis is based on the movies Cruel Intensions 1,2 and 3, and focusing on the aspects; gender and power and gender and sexuality.
Let’s say; “Sexuality used to gain power.”

All three of these movies are mainly taking place in either a high school enviroment or a college enviroment. An enviroment where there are teenagers. The teenage years are years filled with games and lies and power battles, and when it comes to power battles at least the teens in these movies they now how to use their sexuality to get what they want. It’s easy to se the differences in what way girls and guys use this a way to gain power and respect. When you are a girl, well you’re not supposed to have any sexuality at all, when you’re a guy, the more the better.

Seen in these movies are how often the girls with power gain their power by making other girls look bad, and in these cases turning them in to sluts. Guys on the other hand they gain credit and respect when they “score” with a girl, they don’t have to hide it. Even if these movies most definitely are showing of an extreme, these types power games are played in real life every day society as well. We have the old well known “sleeping your way to the top” that simply aim on having sex with somebody to upgrade your position in for example a company. Even if it ain’t morally correct it still happend, and why do these power battles both between sexes and in non-mixed enviroments go on. Because they can, it’s easy to get where you want by using your sexuality. Most peolpe probably do it without even noticing.

In one of these movies we get to know a homosexual football player, accept that none of his team mates knows that he’s gay because a football player can’t be gay right? Using your sexuality to fit in to a group of peolpe I guess is very common to, you can watch a sit-com and all of a sudden realise that the totally gay fashion designer, he ain’t gay at all. But he’s afraid to be straight in that enviroment. Becasue listening to stereotypes a straight guy can’t be in to fashion and care about clothes and stuff. That’s just unthinkable.

What I’m trying to say is, people have in all times used their sexuality to get what they want, women and men. And even with all the feministic waves floating around I don’t believe that this is something that is going to change sometime near now. It’s to deep and it works to well for humanity to give up. We’ll just have to learn when to go in to battle, and when to stand back.

Moa Hasselgren - Engelska C - 2008.02.08

Framtidstext, Kreativt Skrivande

(Den versionen av framtidstexten som lämnades in för betygsättning.)

Jag är gammal nu, och en sak har jag insett. Att samhället är en tonårsflicka, vill aldrig vara till lags och letar alltid efter sätt att provocera. Jag har sett många olika ”världar”, snö på vintern, ständigt återkommande översvämningar. Jag såg övergången till enbart miljobilar drivna på rapsolja och jag tittade på nyheterna den dagen forskarna förklarade att det orangea i morötter var cancerframkallande. Jag såg min bror överleva lungcancer från ett helt liv av passiv rökning och jag såg min kusin bli överkörd av en tant med rullator. Min kusin dog då hon slog huvudet i det nya betonggolvet. Efter varje hinder som samhället och jorden och dess befolkning tar sig väntar ett nytt. Litet på det stora med stort för den lilla människan. För vad säger betonggolvsläggarna om att min kusin dog? ”Det var beklagligt att detta hände men hon borde ha sett sig bättre för.”

Moa Hasselgren - Kreativt Skrivande - 2007.09.25

Framtidstext, Kreativt Skrivande

Hej! Du kanske kände mig en gång. Vi kanske gick i skolan tillsammans eller sågs på Ica, bara lite flyktigt. Om du gjorde det, skulle du nog inte känna igen mig idag. Jag är nämligen man nu. Nej, det ’är jag faktiskt inte, jag lurades bara. Men jag kunde ha varit det om jag velat.

Dendär gången för 15 år sedan kunde vi prata med varandra över msn och vi kunde dela med oss av våra liv med hjälp av musik, film och bilder som vi la upp på någon sida på Internet. Hur ser det ut nu? Jo vi kan knappt skicka mejl till varandra. Det är nästan bara de största företagen som har den möjligheten. Det som alla befarade men ingen riktigt trodde på hände för ungefär 5 år sedan. Internet 1 kraschade. Positivt eller negativt; på det stora hela är det svårt att säga. Jag personligen känner att det är lite av en frihet, mina vänner kommer inte längre 30 minuter för sent till fika-dejten inne i stan. Dom behöver ju inte säga hej till den där personen som precis loggade in på msn och undrade när skolan började dagen efter. Dock måste jag erkänna att mina telefonräkningar har blivit avsevärt högre på den senaste tiden. Nu måste jag ju ringa och fråga om allting istället.

Vad mer har förändrats sen vi träffades sist? Jo, jag vet! Nu kommer du säkert att skratta åt mig men, min dammsugare är sladdlös, helt tyst och det mest spektakulära är att den ändå fungerar. Tänk på förr, när man svor över att människorna kunde flyga till månen men inte uppfinna en tyst dammsugare varje gång man städade.

Min lägenhet är en sån där nymodighet som är byggd på det där ultimata sättet för att slösa så lite energi som möjligt. Någon smart människa någonstans har kommit på ett sätt som gör att lägenheten värms upp av kroppsvärme och strålning från teveapparaten. Jobbigt läge om man inte vill ha tv bara. Det är ganska förståeligt om man inte skulle vilja det. Hela tv-branschen är helt bisarr. 90-talets sex and the city-brudar från Manhattan har ersatts med ett snarlikt program, som handlar om 3 transvestiter i L.A.

Kan det bli värre tänker man? Jodå. Minns ni de där smått unika 300-kilos människorna från USA som man såg dokumentärer om? Dom är nu längre inte extremfall. Dom är nu mera ett globalt problem.

Moa Hasselgren - Kreativt Skrivande - 2007.09.25

Poetiskt Uttryck - Kreativt Skrivande

"Gå ut någonstans som inspirerar er och samla intryck, på tisdag ska ni skriva en text baserat på detta"

Dunk, dunk, dunk


Dunk, dunk, dunk.
Handleden rör sig bara lätt, bara precis så mycket som krävs för att bollen ska vända uppåt igen när den nuddat marken.
Dunk, dunk, dunk. 3 steg sen hoppa och skjut. Baom baom låter det och sedan ett rassel av kedjorna. Bollen slog två gånger i ringen och sedan ner genom nätet av kedjor. Något rassel av kedjor hörs inte från småflickorna som håller till på andra sidan av planen. De sitter på sin boll. Jag förstår inte. Hur de kan välja bort den underbara känslan av att springa i solen med bollen framför sig, känslan när bollen lämnar fingertopparna för att nästan ljudlöst glida genom nätet i korgen. Så ljudlöst det nu kan bli med ett nät av kedjor vill säga.

Min bror står och studsar bollen bakom ryggen, röda fläckar orsakade av solen börjar synas på hans hals och axlar, men han bryr sig inte. Det är inte rutinerat att spela basket med t-shirt, säger han. Det långsamma rytmiska dunkandet som hörs när bollen upprepade gånger möter den solvarma asfalten är rogivande.

Bollen lämnar fingertopparna åter en gång.
Miss.
Skottet träffar plattan och studsar ner mot skogen, fotbollsplanen och majbrasan. Benen rör sig snabbt. Hinna ikapp bollen innan den hamnar i elden är tanken. Det är underligt hur det kan vara så skönt att springa sig trött i ett sådant här läge. Hur väldigt naturligt det känns, känslan av att vara liten igen. Innerst inne hör jag ju faktiskt hemma så här, i ett par shorts och med en boll att umgås med. Springa till spårvagnen är alltid mycket mer krävande även om man springer både långsammare och kortare då. Det är värt att resa fem mil för att uppleva denna totala känsla av lycka och utmattning.
Det är ansträngande att springa i nedförsbacke. Rädslan för att snubbla finns alltid där, men jag ökar farten ändå, näst intill slänger mig efter bollen bara för att så fort som möjligt kunna höra det där ljudet igen.

Dunk, dunk, dunk.
Det luktar rök. Brinner kanske det inte gör men rök kommer det allt från den där stora högen med pinnar. Det var människor där förut. Människor i blåa fleecetröjor. Galningar måste jag säga, min bror står där uppe på planen i bara shorts. Vanliga tråkiga svenskar som vägrar tro att sommaren kan börja innan semestern har gjort det. I blåa FLEECEtröjor. Galet.

Sommaren är nu. Sommaren är ljudet av bollen mot asfalten. Sommaren är dunk, dunk, dunk… rassel.

Jag kommer upp på mitten av planen. Småflickorna har börjat skjuta nu men de har fortfarande inte träffat korgen så vitt jag vet. Så fort mina fötter får asfalt till underlag börjar min handled röra sig och huvudet fylls återigen av dunk, dunk, dunk.

Framåt, framåt, bollen under vänster ben, framåt, framåt, en mjuk halvcirkel åt höger, korgen kommer närmare, dunk, dunk, greppa bollen, 3 steg, nej det blev 2, hoppa och skjut.

Miss.


En svordom lämnar mina läppar. Inte över att jag missat skottet men för att jag alltid ska missbedöma avståndet och plocka upp bollen för tidigt. Klart jag inte kan lägga i den från sidan av korgen när jag inte hinner fram till sidan av korgen innan mina steg är slut. Solen bränner i ögonen men det stör inte det minsta, det som finns i huvudet är dunk dunk dunk med förhoppning av rassel.

Svetten rinner, men man kan inte vara fåfäng på en basketplan. Alla som inte springer där och njuter av den känslan måste vara korkade. Inte jag, inte jag som springer och njuter av att bli alldeles varm och klibbig. Jimmy står och försöker rulla bollen från den ena handen till den andra via axlarna. Mitt skratt ekar när bollen ramlar strax efter hans handled. Han säger att stila, det är hela grejen med basket, det är så dom gör i NBA.

Dunk, dunk, dunk. Bollen flyger genom luften, bakåtspinn, bollen går rakt ner i nätet utan att träffa sig vare platta eller ring. Ett perfekt skott för att vara jag. Lyckan av att bara existera just här och just nu är total.

Höger - dunk, vänster – dunk, höger – dunk. Ett sista skott.

Baooom. Ett vibrerande ljud genomskär luften när bollen träffar ringen.

Miss.

Solen drar sig sakta neråt i skogen och vi drar hemåt.

Dunk, dunk, dunk försätter ljuda ända till ytterdörren öppnas.

Moa Hasselgren - Kreativt Skrivande - 2008.04.22