Vad gör dokusåporna med oss? - analys av dokusåpor - mediekommunikation

”STOREBROR SER DEJ”

”BLI IDOL 2006”

”HAR DU VAD SOM KRÄVS FÖR ATT KLARA LIVET PÅ EN ÖDE Ö”


Bakgrund BB

Big Brother är en så kallad dokusåpa som har visats på kanal 5 i ett antal år nu och är ett etablerat program i TV-världen. Programmet går ut på att ett antal deltagare stängs in i ett hus som är dygnet runt kameraövervakat. De första säsongerna var det bara svenskar i programmet som sändes i Sverige men nu finns det ett samarbete med Norge och därför är det svenskar och norrmän som bor under samma tak.


Bakgrund För Beskriven Scen

Deltagarna är uppdelade i två lag. Lagen tävlar mot varandra och det ena laget vinner. Det vinnande laget får lov att utse en bestraffning som förlorarna sen ska genomföra och deras val är att låta deltagarna i det förlorande laget gå med blöja och napp för resten av dagen.


Denotativ Beskrivning

Kameran visar en bild av en blond tjej som sitter i en säng. Hon har ett täcke virat runt midjan och benen. Tjejen gör inget märkbart. Kamerna visar en kille som kommer in i rummet tjejen sitter i. Killen bär på två vita tygstycken. Han räcker det ena tygstycket till tjejen. Hon tar emot det. Hon reser sej upp i sängen, vinglande. Kameran visar nu en helbild av en blond tjej med urringat linne och gröna hotpants som står i en säng och vinglande försöker knyta på sej tygstycket runt höfterna och mellan benen. Hon skrattar.


Konnotativ Analys

Har man sett föregående scen i programmet får man en känsla av nonchalans och ovilja när man ser tjejen sitta i sängen eftersom i stort sett alla andra i huset rusat ut när dom får veta att det är dags för bestraffning. Har man inte gjort detta känns det som om hon är en aning utstött. Hon sitter ensam i en säng inlindad i ett täcke och ser varken glad eller ledsen ut, möjligen en aning nedstämd. Killen som kommer in i rummet verkar skratta, men inte ett skratt av ren och skär glädje mer ett, hmm detta var väl kul då – skratt. Tjejen ser, när hon tar emot tygstycket, skräckslaget road ut. Det faktum att hon sedan väljer att ställa sig upp i sängen där det är mjukt och svårt att hålla balansen visar också på att hon inte tar seriöst på detta och det är väldigt hög ”Big Brother standard” på detta beteende. Att hon sedan vinglande och fnissande försöker knyta på sej det här tygstycken som ska vara en blöja höjer bara känslan av att man inte ska ta den här tjejen på allvar.


Åsikter

Personligen tycker jag att bestraffningen är förnedrande, visst hela programmet är det egentligen och deltagarna har en valfrihet men ändå. Dom tvingar vuxna människor att gå omkring i blöjor för sitt eget nöjes skull. Jag skulle beskriva detta som en typ av mobbning. Sen att dom väljer att visa just en tjej i underkläder ta på sej den här blöjan känns så himla typiskt.
Det är som om producenterna vill att tittarna ska mobba den här tjejen för att hon stått i en säng iförd trosor när hon kommer ut ur huset. Eller vet dom att det är sånt som vi vill se? Eller att det är sånt som tidningarna vill skriva om? Varför inte bara visa en av killarna sätta på sej blöjan ovanpå byxorna? Nej, för det hade inte blivit lika intressant, inget att prata om.
Sen finns ju frågan: Varför ställde hon sig åtminstone inte på golvet? Nej för då hade hon inte fått lika mycket uppmärksamhet, och om hon hade blivit nominerad till utröstningen och inte gjort något som gav uppmärksamhet hos tittarna, då skulle hennes chanser att få lämna vara betydligt större.

___________________________________________________________________________


För knappt tio år sedan var dokusåpor något nytt för svenska folket. Något nytt som förde med sej mycket skeptiska tankar. Skriverierna var många, inte minst om SVT: s storsatsning Robinson. Det skrevs spalt efter spalt med negativiteter om programmet. SVT blev totalsågade och svenska folket bildade sej en uppfattning innan programmet ens haft premiär.
Det fanns inte mycket positivt att läsa om programmet till en början. Sen tog det en helvändning. Det blev succé. Tittarsiffrorna höjdes och pressen la ner sin ”inte skriva något som helst positivt om programmet” attityd. Robinson var helt okey/bra familjeunderhållning/tidsfördriv till det köptes av TV 3. Kvalitén försämrades märkvärt och programmet blev mer kontroversiellt.

Om man nu tittar på skriverierna då, för tio år sen, och sedan bläddrar fram till idag, ser man stora skillnader. En av dagens största och mest framgångsrika dokusåpor är Big Brother, ett program med mycket sex, mycket intriger och en del fyllor. Och allt vi kan läsa om programmet i dagens läge är någon kort, inte allt för upprörande artikel om att rekordet på hur lång tid det skulle ta innan någon hade sex i huset nu var slaget.

Bara i detta syns ett tydligt svar på frågan ”Hur kan dokusåpor tänkas påverka tittarna och samhället i ett långt perspektiv?”
Tv-tittarna och pressen i sej har blivit mer härdade. Det är inte längre någon stor katastrof om någon har sex framför kameran eller bara en sån enkel grej som förolämpar en annan deltagare. Saker som dessa blev för knappt ett decennium sen bortklippta. Robinson blev trackat för att dom visade mobbning. Då slutade dom med det. Detta är vardagsmat i Tv-rutan idag.

Pressen fokuserar idag mycket mer på vad enstaka individer gör och inte vad som händer i hela programmen eller själva upplägget. Förmodligen är det för att när man tittar på programmet så tycker man om vissa personer, andra avskyr man. På så sätt blir det till någon typ av allmänintresse i om BB-Muffes flickvän utanför huset skulle dumpa honom eller inte. Eller som just nu kan vi alla läsa om ”BB-Jessicas mörka hemlighet” i aftonbladets bilaga Klick.
– Det är deltagarna som gör programmet. Det är dom vi bryr oss om, dom vi tittar på. Åker din favoritdeltagare ut slutar du titta på programmet, säger en trogen Big Brother tittare som kallar sej Fridge.

Ja det är ett konstigt namn, och ja det är en 19årig kille som jag har pratat med över Internet. Han är nämligen väldigt aktiv i forum på Internet där Big Brother kommer på tal, och det är många som fått ta del av hans åsikter. Men en sak är uppenbar, det är deltagarna i programmet som diskuteras mest inte själva konceptet. Inlägg och uttalanden i stil med :

” linn e den jobbiga,äckliga norskan som tror hon e snygg o ställer sig in hos alla,som har slampiga kläder o äckliga silikonbröst..”

” Idag när jag var å shoppade, sprang Angelica rätt in i mig me sina sillisar.. nu blev ni allt avundsjuka va :)
oj..förlåt, sa hon.
jag störde mig alltid på att hon e så jävla ful.
men jag måste erkänna att i verkligheten så va hon inte så groteskt ful som jag har tyckt..å så va hon pytteliten..värsta minimänniskan..å så såg hon ut som en fjortis..har för mig hon klagat på jessica..men själv såg hon ut att va mkt mer fjortis.”

” Vänta nu. det finns två norskor right? en är lite fetare än den andra och den andra har hållt på¨med han svensken? hon brunetten är fin tycker jag. vänta ska kolla hemsidan o se va hon heter.”

Jag försökte i ett forum dra igång en vettig diskussion med just hur dokusåpor påverkar oss som huvudfråga, dels på grund av den här uppgiften, dels på grund av väckt intresse. Jag har under 3 veckor fått ett någorlunda vettigt svar på detta som löd:

” Kan bara tala för mig själv och säga att jag blev mer irriterad på tv. De gör billiga skräpprogram. Värst var det väl för 5-6 år sedan, när varje kanal (bortsett från SVT) hade 5-6 dokusåpor. Inte sällan visades alla samma dag.

Det gjorde att jag tittade på färre antal program, och mitt tv-tittande gick väl ner.

Samtidigt var det kanske en naturlig övergång från talkshow-eran. Den var å andra sidan kul. Jenny Jones efter skolan varje dag, som man kunde sitta och skrika av sig åt. Då mådde man bra.
Men över lag tror jag inte folk tar åt sig speciellt mycket. Dokupersoner idag är så stereotypa. Jämför det med t ex första Robinson som var mer blandat (har jag för mig, minns inte så mycket av det).”

Personligen tycker jag att detta säger ganska mycket om vad det är folk faktiskt intresserar sej för när det gäller dokusåpor.

Angående cirkel- och katharsiseffekterna tror jag att många inte tar programmen på så stort allvar att dom skulle ta efter det så mycket. Inte deltagarnas beteende i sej. Jag kan förstå om små barn leker Robinson. Härmar tävlingar och liknande och visst jag tror att det finns en risk att även ungdomar tar efter Big Brother beteende när det gäller tävlingsmomenten, om inte annat i ett mindre nyktert tillstånd. Men jag tror att det beror mycket på vilken typ av människa man är och att självkänsla spelar in. Om man har dåligt självförtroende och nu tycker att BB-medlemmarna är coola finns det alltid en risk att man tar efter dom för att själv bli uppskattad. Det handlar om verklighetssyn.

För att sammanfatta detta tycker jag ändå att just Big Brother och Robinson är harmlösa och relativt snälla dokusåpor och jag tycker att det borde riktas mer kritik mot typen där man tävlar om kärlek och pengar eftersom man leker med folks känslor på ett helt annat sätt där.


Moa Hasselgren - Mediekommunikation - 2006.03.31