Poetiskt Uttryck - Kreativt Skrivande

"Gå ut någonstans som inspirerar er och samla intryck, på tisdag ska ni skriva en text baserat på detta"

Dunk, dunk, dunk


Dunk, dunk, dunk.
Handleden rör sig bara lätt, bara precis så mycket som krävs för att bollen ska vända uppåt igen när den nuddat marken.
Dunk, dunk, dunk. 3 steg sen hoppa och skjut. Baom baom låter det och sedan ett rassel av kedjorna. Bollen slog två gånger i ringen och sedan ner genom nätet av kedjor. Något rassel av kedjor hörs inte från småflickorna som håller till på andra sidan av planen. De sitter på sin boll. Jag förstår inte. Hur de kan välja bort den underbara känslan av att springa i solen med bollen framför sig, känslan när bollen lämnar fingertopparna för att nästan ljudlöst glida genom nätet i korgen. Så ljudlöst det nu kan bli med ett nät av kedjor vill säga.

Min bror står och studsar bollen bakom ryggen, röda fläckar orsakade av solen börjar synas på hans hals och axlar, men han bryr sig inte. Det är inte rutinerat att spela basket med t-shirt, säger han. Det långsamma rytmiska dunkandet som hörs när bollen upprepade gånger möter den solvarma asfalten är rogivande.

Bollen lämnar fingertopparna åter en gång.
Miss.
Skottet träffar plattan och studsar ner mot skogen, fotbollsplanen och majbrasan. Benen rör sig snabbt. Hinna ikapp bollen innan den hamnar i elden är tanken. Det är underligt hur det kan vara så skönt att springa sig trött i ett sådant här läge. Hur väldigt naturligt det känns, känslan av att vara liten igen. Innerst inne hör jag ju faktiskt hemma så här, i ett par shorts och med en boll att umgås med. Springa till spårvagnen är alltid mycket mer krävande även om man springer både långsammare och kortare då. Det är värt att resa fem mil för att uppleva denna totala känsla av lycka och utmattning.
Det är ansträngande att springa i nedförsbacke. Rädslan för att snubbla finns alltid där, men jag ökar farten ändå, näst intill slänger mig efter bollen bara för att så fort som möjligt kunna höra det där ljudet igen.

Dunk, dunk, dunk.
Det luktar rök. Brinner kanske det inte gör men rök kommer det allt från den där stora högen med pinnar. Det var människor där förut. Människor i blåa fleecetröjor. Galningar måste jag säga, min bror står där uppe på planen i bara shorts. Vanliga tråkiga svenskar som vägrar tro att sommaren kan börja innan semestern har gjort det. I blåa FLEECEtröjor. Galet.

Sommaren är nu. Sommaren är ljudet av bollen mot asfalten. Sommaren är dunk, dunk, dunk… rassel.

Jag kommer upp på mitten av planen. Småflickorna har börjat skjuta nu men de har fortfarande inte träffat korgen så vitt jag vet. Så fort mina fötter får asfalt till underlag börjar min handled röra sig och huvudet fylls återigen av dunk, dunk, dunk.

Framåt, framåt, bollen under vänster ben, framåt, framåt, en mjuk halvcirkel åt höger, korgen kommer närmare, dunk, dunk, greppa bollen, 3 steg, nej det blev 2, hoppa och skjut.

Miss.


En svordom lämnar mina läppar. Inte över att jag missat skottet men för att jag alltid ska missbedöma avståndet och plocka upp bollen för tidigt. Klart jag inte kan lägga i den från sidan av korgen när jag inte hinner fram till sidan av korgen innan mina steg är slut. Solen bränner i ögonen men det stör inte det minsta, det som finns i huvudet är dunk dunk dunk med förhoppning av rassel.

Svetten rinner, men man kan inte vara fåfäng på en basketplan. Alla som inte springer där och njuter av den känslan måste vara korkade. Inte jag, inte jag som springer och njuter av att bli alldeles varm och klibbig. Jimmy står och försöker rulla bollen från den ena handen till den andra via axlarna. Mitt skratt ekar när bollen ramlar strax efter hans handled. Han säger att stila, det är hela grejen med basket, det är så dom gör i NBA.

Dunk, dunk, dunk. Bollen flyger genom luften, bakåtspinn, bollen går rakt ner i nätet utan att träffa sig vare platta eller ring. Ett perfekt skott för att vara jag. Lyckan av att bara existera just här och just nu är total.

Höger - dunk, vänster – dunk, höger – dunk. Ett sista skott.

Baooom. Ett vibrerande ljud genomskär luften när bollen träffar ringen.

Miss.

Solen drar sig sakta neråt i skogen och vi drar hemåt.

Dunk, dunk, dunk försätter ljuda ända till ytterdörren öppnas.

Moa Hasselgren - Kreativt Skrivande - 2008.04.22